En ledig måndag…

Det var ett tag sedan jag hade en ledig måndag, ja med undantag av i somras då. En ledig måndag på en annars normal tråkig arbetsvecka. Jag tog ut ledighet i fredags för att kunna åka till Malmö redan i torsdags kväll. Valde i förväg att ta ledigt även idag då jag visste att jag skulle vara helt slut efter en helg med familjen.

Familjen ja… Har man själv valt den eller tilldelas man den av ett visst syfte. Är det så att vi korsar olika öden för att vi har något att lära? Jag känner allt som oftast att det är jag som är förälder till mina föräldrar. En mor som tycker mer om sina katter än sina barnbarn och dessutom brottas med mörka hemligheter. En far som närmare kan liknas vid en vuxen bebis som inte kan ta eget ansvar över sitt liv. Är det meningen att jag skall ta hand om dessa arma själar, är det min lott? Eller skall jag låta dem falla offer för sina egna öden och se på dem likt ett roulettbord. Kanske blir det vinst, men mest sannolikt en ännu större förlust… om inte minst för dem själva. Mestadels tar strutsbeteendet vid och jag stoppar huvudet i sanden för att jag inte orkar ta hand om dem. Är jag en hemsk dotter som medvetet valt att stanna i Göteborg då jag inte orkar ta hand dem? Är mitt öde att hjälpa dem eller skall jag lära mig att låta dem ta eget ansvar? Hjälp till självhjälp hade väl varit det bästa… Istället för de symptomlösningar jag mestadels applicerar. Lite pengar i fickan, en nickande förståelse eller en fesljumen klapp på axeln, är det verkligen det de behöver? Jag försöker ruska om dem emellanåt och få dem att vakna ur deras töcken. Mestadels blir det då jag som blir offret, den hemska oförstående dottern som är avlad av djävulen. De glömmer oftast bort att det är de som har skapat mig…

Min familj sträcker sig givetvis längre än till mina föräldrar. Jag har tre underbara systrar. Givetvis har de även en del mörka sidor, liksom jag. Likaså har jag flera underbara vänner som även de kan ses som min familj. Även MM känns som en del av min familj. Så kanske borde jag ändra fokus och rikta min energi mer på dem. På sådant som får mig att må bra och istället tillåta mig själv att vara lycklig. Jag är trött på att leva mina föräldrars misär och olycka. Kanske är det det jag har att lära? För visst är det så att vi alla har människor omkring oss som mår dåligt på olika sätt. Visst kan vi sträcka ut en hjälpande hand. Men inte måste vi gå in i deras negativa spiral. För i så fall skulle jorden enbart vara svart. Förhoppningsvis råder fortfarande Ying och Yang, det vill säga balans på jorden och det är upp till oss att upprätthålla den. Jag vet att det är lättare sagt än gjort att fokusera på det positiva, men det är ett måste att försöka… annars går vi under… Jag dramatisk? Jag vet… det är det som gör mig till den jag är…

Nu skall ja försöka kanalisera min energi, sätta på lite härlig musik och städa lite. Jag har några blommor som behöver planteras om, några skor som behöver putsas och sopsorteringskärlen behöver tömmas. Även tvätthögen skall jag försöka få att krympa. Lagom världsliga problem och hushållsbestyr så här på en ledig måndag.

På tåget på väg till Malmö…

Tiden går fasligt fort numera, går att liknas vid X2000-tåget jag nu sitter på. Jag susar förbi allt med ett lätt illamående och livet verkar passera en lika snabbt som Varberg, Halmstad och Lund…

Minns när jag var liten och dagarna sakta tuffade fram likt ett gammeldags lok med lite för lite kol. Jag tittar längtansfullt ut genom fönstret och försöker greppa horisonten. Minns hur jag kunde sitta i fönsterkarmen och titta ut på molnformationerna som gled förbi. Jag brukade teckna ner dem och likna dem vid djur, slott och sjörövare. Min okunskap var dock påtaglig då jag kunde sitta där i timmar i väntan på att samma moln skulle passera jorden och komma tillbaka.

Ett tag funderade jag på om väntan på kärleken var av samma okunskap, ett luftslott som inte kunde återkomma. Men kärleken har kommit tillbaka och det är en varm, trygg och härlig känsla. Det enda är just att livet tycks passera mycket snabbare nu. Jag är rädd att jag skall bli fartblind och få tunnelseende. Kanske är det bra att jag nu sitter på tåget till Malmö för att få lite perspektiv. Till saken hör dock att kärleken, ja det vill säga MM kommer ner till Malmö han med på lördag morgon. Kanske det säger en del om farten… han skall redan träffa familjen. Hjärnan och hjärtat brottas lite inför denna tanke. Hjärtat dvs. känslan ser det som något självklart medans hjärnan, dvs. förnuftet undrar om det inte är lite väl tidigt trots allt. Det har inte ens gått tre månader ännu…

Tre månader… Ja det är en magisk gräns som jag har svårt att passera. Jag har dejtat en del och jag har allt som oftast försökt ge det hela en chans men det har oftast slutat antingen abrupt eller helt naturligt runt denna tid. En bit av mig undrar om det är en mental gräns jag har eller åtminstone haft då jag inte lyckats ta det hela längre. Med undantag av de två längre förhållandena jag tidigare haft. Det känns annorlunda denna gång. Jag tvekar inte och det hela känns helt naturligt på något oförklarligt sätt. Varför skriver jag då om denna tremånaders gräns… Kanske för att blottlägga mina rädslor eller för att få mig själv att förstå att samma molnformation inte kommer igen. Denna gång ser det helt annorlunda ut…

Ack så nära…

Ja då var man hemma från fjällen igen, vilken härlig helg det varit. Tidig fredag morgon hämtade kollegan min upp mig och vi tog bilen till Landvettern för att ta morgonflyget vidare till Stockholm. Här träffade vi upp resten av arbetsgänget och stötte även på en och annan kändis som Måns Zelmerlöw samt Dogge från Latin Kings som av någon lustig anledning också var på väg till Kiruna. Även vår coach och ledare, eller vad man nu skall kalla honom, följde med. Det är en f.d. multisportare som bland annat tagit världsrekord genom att korsa nordpolen på skidor på kortast möjliga tid. Han skall även leda oss upp för Kilimanjaro nästa år. Även en ny kollega fick äran, eller hur man nu skall se det, att följa med oss, detta trots sin andra arbetsvecka. Totalt blev vi 13 tappra själar som tog flyget norrut.

Väl i Kiruna hyrde vi bil på flygplatsen och tog oss genom ett vackert landskap som redan börjat falna i varma gula hösttoner. Vägen kantades av träd, forsar och berg samt en och annan ren som envist ville springa över vägen. Vi avnjöt en härlig lunch en bra bit från fjällstationen. Det blev sedvanlig renskav med hemmagjort potatismos vilket självklart blev en komplett norrländsk måltid med kyld lingondricka. Kaffet avnjöts utomhus i solen och trots en något kyligare temperatur var det härligt varmt att luta sig mot den röda husväggen. Därefter blev det helikopterfärd till fjällstationen. Då helikoptern endast tog fyra personer blev det fyra rundor varav jag åkte med andra rundan. Jag har visserligen åkt helikopter förr men det är säkert mer än 15 år sedan och barnet inom mig kände sig ivrig inför helikopterfärden. Landskapet tecknades som en overklig miniatyr under våra fötter där träden kunde liknas vid små broccolibuketter och vattendragen vid små oljepölar som skiftade i en brokig färgskala. Helikopterföraren berättade livligt och stolt om de olika dalarna, vattendragen och bergen och tog en liten extra runda med oss för att slutligen landa då solen sakta börjat sänka sig bakom några av bergen.

Fjällstationen var full av entusiastiska vandrare och naturvänner, alla med samma mål, att bestiga Kebnekaise. Då det hade blivit något fel med bokningen så fick vi tryckas in lite varstans det fanns plats. Jag hamnade med en av tjejerna från Stockholm i ett rum med 12 andra vandrare av olika nationaliteter. På grund av full beläggning på vandrarhemmet var även matsalen full och vi blev samtliga lite lätt berusade då våra torra strupar fylldes av fjällstationens egna öl i väntan på att få bord. Diskussionen kring morgondagens förväntningar på vilka strapatser vi hade framför oss blev livlig och nervositeten bubblade upp. Slutligen fick vi avnjuta en härlig trerätters meny för att sedan packa i ordning det sista inför morgondagen. Till slut somnade jag till ljudet av tunga andetag i olika format från 13 förväntansfulla vandrare.

Klockan sex ringer klockan och de första stegen på det iskalla stengolvet tillsammans med en blick ut mot den gråfärgade himmeln får en att snabbt vilja krypa ner i sängen igen. Detta till trots tar vi oss ner i matsalen och liksom alla andra trycker vi i oss så mycket vi orkar av den uppdukade frukostbuffen. Regnet börjar smattra envist mot rutan och vinden viner i husknutarna. Flertalet av vandrarna runt omkring oss tar beslutet att avvakta till morgondagen. Då vi själva endast är i fjällen över helgen drar vi, utan noggrant övervägande, på oss regnstället och beger oss ut på vandringen.

På vägen stöter vi på ytterligare några envisa vandrare som raskt promenerar om oss. Själva håller vi ett jämnt men hyfsat lugnt tempo. Första biten känns ok trots väder och vind. Första hindret blir en fors där en av våra danska kollegor nästan trillar i då han slinter på en av stenarna som skall ta oss över vattnet. Jag hinner nätt och jämnt fånga honom och han klarar sig så när som på ena foten som doppas i det iskalla vattnet. Efter ytterligare en halvtimmes gång tar vi vår första paus där kollegan som nästan trilla i får byta strumpor medans vi andra trycker i oss lite vatten och några chokladbitar för att skaffa mer energi.

Nästa hinder blir helt klart för mig när det börjar slutta rätt rejält uppförs. Min kondition är definitivt inte vad den en gång varit och jag kommer allt längre bak i ledet. Jag ber alla gå om mig för att ta det i min egen takt, men en av mina norrländska kollegor, vilken ser fjällvandring som en söndagsutflykt, envisas med att låta mig gå före medans han pushar på mig att fortsätta uppåt. Visst jag har dålig kondition, men jag ger inte upp i första taget. Flera av oss känner även av svindeln då vi går upp för en rätt brant stig samtidigt som vi har en stor fors som dånar fram snett, långt ner till vänster om oss. Väl uppe för den första riktigt branta backen är vi samtliga rätt möra. Vi stöter här på vandrarna som tidigare gått om oss. De har valt att vända då vädret börjar bli allt sämre och råder oss att göra detsamma. Men vi beslutar att försöka ett tag till.

Dimman börjar tätna allt mer desto högre upp vi kommer. Vinden blåser rejält och regnet letar sig in precis överallt. Två av kollegorna från Stockholm känner att orken inte räcker till och väljer här att vända om. Jag funderar en bråkdels sekund att göra det samma men slår snabbt bort tanken. Nästa parti blir allt stenigare och det gäller att hålla tungan rätt i mun för att lyckas hoppa fram rätt mellan stenarna. Vi träffar här på ytterligare några som beslutat vända och i inser att berget näst intill är tomt på vandrare. Vi gör här ett övervägande och kommer slutligen fram till att vi istället för att bestiga Kebnekaise skall försöka bestiga en annan topp nämligen Tolpagorni, http://sv.wikipedia.org/wiki/Tolpagorni.

Vägen upp för Tolpagorni är rejält stenig. Flertalet av stenblocken ligger löst på mindre stenar som när man inte är tillräckligt lätt på foten glider undan. Emellanåt är det riktigt obehagligt och det känns stundtals som man trampar kvicksand. Koncentrationen på att sätta fötterna rätt och att inte glida med stenarna nedåt gör att vi knappt ens märker att det börjar hagla. Dimman lättar något och vi kan urskilja att vi går längst en klippkant som stupar rätt ner. Väl uppe på toppen börjar det även att snöa. Blöta, kalla och frusna, hackar vi tänder samtidigt som vi samtliga ler och klappar varandra på axeln, stolta över vår bedrift. Vi har visserligen inte bestigit Kebnekaise, men vi har väl nått ett mål och det känns bra så långt. För att värma våra frusna fingrar turas vi om att doppa fingrarna i varmt kaffe från termosen vi släpat med oss. Vi drar på oss alla kläder vi har för att värma oss så gott det går samtidigt som vi försöker få av oss de mest våta plaggen.

Det har tagit ca fem timmar att ta oss upp… nu har vi lika lång väg tillbaka. Med tanke på att det var rätt tufft att ta sig upp för de rörliga stenarna kom vår guide på den eminenta idén att vi skulle ta en annan väg som ledde ner för en glaciär. Så det blev till att åka på rumpan nerför. Kan väl påminnas lite om att åka bobsläde. Tanken var att vi skulle försöka åka nerför så sakta som möjligt genom att bromsa med fötterna och med den skidstav vi hade med oss. Då detta enligt mig var den roligaste biten på hela vandringen blev det definitivt inte till att bromsa. Djäklar vad det gick undan! Resten av vägen hem blev mindre angenäm då regnet och kylan gjort stenarna hala. Vi lyckades dock ta oss nerför Tolpagorni och väl nere blev nästa utmaning att ta oss över forsarna som på grund av regnet som fullkomligt öste ner hade breddat forsarna rejält. Det blev till att stationera oss likt en kedja och med gemensamma krafter tog vi oss slutligen över samtliga forsar. Våra fötter fullkomligt badade i iskallt vatten och lagom till att man lyckats trampa upp vattnet i skon till en behaglig temperatur var det dags för nytt iskallt vatten att strömma in i skon igen då vi tog oss över ännu en fors. Sista timmarna gick vi framåt på ren skär vilja och djäklar anamma. Slutligen nådde vi återigen fjällstationen och det komiska är att det var först när man fick syn på hustaken som man började känna av de ömma fötterna, de kalla kläderna och tröttheten som fullkomligt sköljde över en. Så gott har nog aldrig en kall öl och varm mat smakat som det gjorde den kvällen…

Vad tiden går snabbt!

Dagarna bara rinner iväg och bloggen blir definitivt en andra prioritering. Behöver egentligen städa nu, är väl därför jag sitter här och skriver… Städning kan man alltid prioritera bort =)

Först och främst måste jag gratulera min kära systra som fått ännu en underbar son, stort Grattis snuttan! Är egentligen helt otroligt när man tänker på det, två välskapta pojkar har de fått! Är så glad för deras skull! Stolt moster för tredje gången =)

Sista veckan på semestern blev ryggen bättre och givetvis var jag tvungen att hitta på något nytt elände. Jag lyckades få en plastflaska till sodastreamern att explodera i min hand. Trots att MM varnat mig för att flaskorna inte skall tvättas i diskmaskin. Lyckades spränga bort en bit av fingret som numera varit tejpat i två veckor och äntligen börjat läka ihop och slutat blöda.

Dagen innan min födelsedag var jag ute med Hamntrean, dvs. Snäckan och Nicko. Blev tappas, vin, skumpa och massa catch up. Fick en fin bok av dem med Göteborgs vandringsleder jag skall ta del av med stort nöje! Tack vänner! Min födelsedag firade jag i Göteborg. Först blev det lunch med ”Lillbrorsan” som bjöd på Thai samtidigt som jag fick uppdatering kring hans nytillkomna samboliv. Blir nog en vuxen man av honom med en dag. Därefter blev jag upphämtad av Guldlock och Smultronet och jag avnjöt min första socker rusch på sex veckor! Blev hallon och blåbärspaj med vaniljvisp, mumma.  Kvällen avnjöt jag i MMs sällskap med en runda på konstmuseet samt en kort sväng på kalaset. Vi avslutade kvällen med middag på Svarta Oliver, underbart gott och trevligt.

På fredagen blev det Way out West med massa härlig musik. Har fått upp ögonen för artister som Bon Iver och Florence and the Machine, makalöst bra! Vet inte riktigt om man kan kalla det festival dock… möjligtvis ”vuxenfestival” som Fröken Smile, som också gästade WoW, kallade det. Väldigt bra arrangerat för övrigt, utlagda plastmattor för att slippa lera och dessutom inhägnat område, med 18årsgräns, för störiga öldrickare. Lugnt och sansat med fokus på bra musik. Höjdpunkten var Robyn och framförallt då Dr Alban kom ut som gästartist, galet kul! Sprang faktiskt från koncerten med Röyksopp endast för att hinna med sista låten med Glasvegas, blev helt varm i kroppen då sista låten var Daddy’s gone, absoluta favoriten som jag nynnat på större delen av dagen. Avslutningen med Fever Ray blev pricken över i:et.

Semestern avslutade jag med materialistiska egoinköp som ny kaffemaskin och cykel, det var den kvarskatten det ja… Men gott kaffe blev det *ler* Cykeln har dock fått spel och låst sig. Han bara inviga den nedför backen första dagen på jobb medans det blev till att leda cykeln hem då bakhjulet låst sig. Får försöka få in den till verkstan i veckan…

Har hunnit med en arbetsvecka i 220 med, fullt upp från första dagen. Hann knappt prata något med kollegan då vi båda hade upp över öronen. Den ena intervjun avlöstes av nästa och varvades däremellan med diverse kundmöte. Första kundmötet var jag riktigt ringrostig och självförtroendet fick sig en törn. Men efter att ha genomgått flera bra kundmöten efter det känns det som jag börjar landa i känslan att jag kan vara ok trots allt. I morgon blir det ett tufft möte med tre personalare från en stor organisation, men jag skall minsann se till att fixa det med. Lyckades leverera fem slutkandidater till en annan kund idag och hoppas på att någon av dessa skall vara till belåtenhet.

I fredags efter jobb var jag helt slut och orkade i princip inte göra något. Lördagen tillbringades på stan med Vitsippan med fika och inköp av heminredning till hennes nya lya. På kvällen bar det till MMs storebror, som dock även han är yngre än mig, samt broderns flickvän. Blev middag och Rappakalja. Var absolut trevligt, men i vanlig ordning kunde jag inte riktigt slappna av. Det här med att träffa familj och gå på parmiddagar är inte riktigt min grej. Att det sen är i kombination gör inte saken bättre. Men, men, var faktiskt helt ok. Söndagen tillbringade jag med att vandra fem timmar i Ängårdsberget tillsammans med fröken Smile. Jisses vad tufft det var, behöver definitivt bättra på kondisen. Är något smånervös inför vandringen på Kebnekaise till helgen. Men som fröken Smile sa, detta var väl ett helt ok genrep inför Keb. Känns i rumpan om inte annat =)

Nä om man skulle ta och städa lite trots allt…

object width="425" height="344">

33år!

Lämnar mitt 32 år bakom mig och ser fram emot mitt 33:e.

Tre har alltid varit mitt lyckotal så det borde båda gott =)

Och för er som vill köra karaoke:

Måndag = Semester

Det är måndag och jag har en vecka kvar på semestern, skall se till att det blir en bra vecka =)

Ryggen känns allt bättre och igår var första dagen utan värktabletter på tre veckor. Visst molar det lite men jag skall försöka stretcha bort den sista värken. Var hos kiropraktikern en andra gång i fredags som återigen drog benen lika långa och knäckte upp ryggen till det bättre.

I torsdags träffade jag Töserna (dvs. Fröken Smile, Guldlock och Smultronet). Blev en heltrevlig kväll med massa catch up och galna upptåg. På fredagen lyckades jag få Lilla Gumman att checka ut efter lunch och då hon hade tillgång till bil bar det av till havet. Var verkligen en underbar dag med sol, bad och långa härliga samtal. På kvällen drog jag med mig både Lilla Gumman och Fröken Smile ut på AW där vi även träffade upp Vitsippan, Fröken P och si sådär ett tiotal andra tjejer. Senare på kvällen anslöt även halva hamntrean, dvs. Nicko med ytterligare en klasskompis. Även Mr Moll, MM, hade vägarna förbi. Är imponerad av MM som lyckas vara så social mot alla mina vänner, börjar känna den egna pressen inför när jag skall träffa hans vänner och familj. Men det löser sig nog. Två av mina kusiner var i stan för att se Madonna och slöt upp tillsammans med Göteborgskusinen framåt midnatt. Endast jag, fröken Smile, Lilla Gumman och Nicko var kvar vid det laget. Men sju personer räcker gott för att dansa in morgondagen till härliga rytmer av ömsom balkanmusik ömsom mellanöstern musik. Definitivt minnesvärt =)

Vaknade tidigt på lördagsmorgon då MM skulle hjälpa familjen med att flytta. Med fyra timmars sömn i kroppen blev lite sol i parken tillsammans med fröken Smile samt en runda på stan som avslutades med lite grekiskt vad jag orkade med den dagen. Hade funderingar på att gå och se Madonna men efter att ha gått igenom hennes spellista så konstatera jag att det var för mycket musik från hennes senaste album för att vara värt det. Är ju trots allt den gamla Madonna som ligger mig varmast om hjärtat. Även söndagen blev lugn och tillbringades på stan tillsammans med MM. Att vi är ett par blir allt mer självklart för mig. Visst har allt gått fort… men är det rätt skall det vara lätt som någon klok sagt.

Ja och så var det måndag… Normalt en dag som känns lite extra tung då man skall till jobb. De flesta jag känner har slut på sin semester men jag har ju en vecka till. Skall snart i väg och träffa en av SS-tjejerna, dvs. Miss L över en fika. Inget direkt planerat idag vilket känns skönt. I morgon skall jag träffa hamntrean, på onsdag fyller jag år och på fredag blir det troligtvis Way Out West… ups, känns som veckan kommer att gå snabbt. Bäst att ta vara på dagen =)

Madonna som jag vill höra henne:

Och så klart en av de låtar vi dansade in lördagsmorgon med:

Behöver lite positiv energi…

Önskar jag kunde plita ner massa positiva ord och glädjesång… men det är inte riktigt så jag känner just nu. Jo på två plan gör jag det, dels så skiner äntligen solen och det bästa… jag hör fortfarande ljuv musik då jag träffar och tänker på Mr Moll =)

Var en tung vecka i Malmö där det ena tråkigheten avlöste den andra, just en bra första vecka på semestern. Lyckades dock i huvudsak hålla mig stark utåt men kände hur jag bit för bit började brytas ner inombords. Detta visade sig om inte annat på att mina handeksem som inte varit aktiva de senaste tre-fyra åren börjat blossa upp igen.

Förutom alla tragiska familjeangelägenheter och mindre glada vänner med sina problem så fortsatte även ryggen min att bråka. Det blev ett besök hos sjukgymnasten på torsdagen vilket ledde till att jag fick ännu mer ont. Jag fick rådet att besöka en kiropraktiker då problemet snarare låg i kotorna än muskulärt. Så efter en veckas s-gång, likt en 85årig tanta, så bar det på måndagen av till kiropraktikern. Jag kom dit med krökt rygg och olika längd på benen och gick där ifrån med lika långa ben och en något mer upprätt position. Men ja djäklar vad det gjorde ont den natten. Fick inte sova en blund utan hade konstant smärta hur jag än låg. Idag känns det dock något bättre och förhoppningsvis kan ett återbesök hos kiropraktikern på fredag rätta till det sista. På fredag hoppas jag dessutom vara bra nog i ryggen för att kunna ta mig till Way Out West med Mr Moll. Har redan missat en fantastisk konsert med U2 trots att jag näst intill hade en biljett i min hand, djäkla ryggfan!

Min kollega som har jour denna vecka ringde både igår och idag angående jobbangelägenheter. Med en sprudlande stämma berättade hon för drygt en timme sen att hon eventuellt hade fått in ett till uppdrag till mig. Fast kunden ville träffas redan nästa onsdag, på min födelsedag, på min sista semestervecka. Neeeeeeeej, ville jag skrika, jag behöver vila upp mig och få tillbaka min energi! Hennes positiva och glada stämma fick mitt dåliga samvete att växa och jag försökte hålla god min. Att kunden dessutom skall flyga in från Bryssel och att mötet kommer att hållas på engelska gör inte direkt att stressen släpper. Min kollega skulle försöka få någon annan att ta mötet men kunde inte lova något… nackdelen med att vara ett litet företag… Att jag dessutom skall leverera kandidater till ett annat uppdrag samma vecka som jag kommer tillbaka från semestern gör inte det hela lättare heller. Samtidigt som jag i den veckan skall på kundbesök i Jönköping, Borås och Skara… Just nu tryter mitt självförtroende och min energi till mitt jobb. Idag känner jag för att säga upp mig… men hoppas på att jag lyckas hitta min kraft igen. En sak är säker, det kommer att bli en fullspäckad höst, så jag måste fylla på med positiv energi.

Mycket handlar ju helt klart om ens egna inställning. Det gäller ju att fokusera på det positiva och låta det mindre roliga glida förbi. Idag har halva semestern gått, något positivt måste där ju ändå varit… *funderar*… Fredagen och lördagen i Göteborg innan jag åkte ner till Malmö var ju faktiskt en riktig kanonhelg. Tillbringades ju både med Vitsippan och fröken Smile, två härliga personer som båda ger mig en massa positiv energi. Väl i Malmö hade jag ett oerhört stöd av både Syster Yster och min systravän fröken S. Var även kul att få träffa den andra halvan av Malmötrion, fröken Sötnos. Vi var och käkade fondue alla tre, kanske inte en helt lyckad kväll matmässigt men alltid härligt att träffa Malmötrion. Fick även tillfälle att äntligen få träffa Änglagumman vilket alltid är lika givande. Tror att vi i grund och botten är väldigt lika, två maskrosbarn som lyckats kämpa sig över på rätt sida igen. Vidare fick jag ju träffa en av småsyrrorna och hennes underbara son. På fredagen bar det även av till Lousiana med Syster Yster och min extra pappa. Var definitivt en inspirationskälla och energin jag fick där fick mig stundtals att glömma smärtan i ryggen. Känner allt mer hur lusten att börja måla igen börjar infinna sig…

Det blev en sen buss hem från Malmö och på stationen i Göteborg väntade jag ytterligare en timma på att tåget från Kalmar skulle rulla in. Om det är någonstans jag får stöd och energi ifrån just nu så är det från MM. Vi tillbringade både lördagen och söndagen ihop. Tog det dock rätt lugnt med promenader och en och annan matbit ute. Var även en sväng hos Vitsippan och spanade in hennes nya lya. Var väl just det jag behövde och orkade med just nu. Har nu haft två lugna dagar för att vila upp min rygg och känner sakta men säkert att energin börjar återkomma… Tyvärr är jag väl inte så pass energifylld att jag orkar vara där för alla än mindre träffas för att hitta på en massa kul. Har lyckats åstadkomma en lunch med herr Volvo och en långfika med Vitsippan. Ev. blir det en träff med fröken Smila, Guldlock och Smultronet på torsdagkväll och förhoppningsvis orkar jag även med Way Out West på fredag. Jag tar en dag i taget just nu och försöker samla på mig positiv energi allt eftersom…

En låt som ger mig energi.... liksom konserter =)

Tankar i natten...

Befinner mig i Malmö, halvsittandes i syrrans soffa… klockan är över fyra på morgonen och min första semesterdag har nått sin ände... och jag har svårt att somna...

Det är alltid likadant när jag kommer till Malmö… det är med blandade känslor jag är här. Oftast är det mycket tankar som kommer upp, på det förflutna såväl som på vad framtiden kan ha i sitt sköte.

Min reflektion går tillbaka på det senaste ett och ett halvt åren som har passerat:

• Jag har brutit upp från ett sex år långt förhållande med ett konstaterande att det inte går att bygga på något som förvandlats till ren vänskap.
  
• Jag har sålt vår lägenhet, det som varit mitt hem de senaste fem åren… tragiskt nog den längsta tid jag bott på ett och samma ställe.
  
• Jag har tillbringat tre månader som inneboende hos Vitsippan, tjejen som jag delade boende med för över tio år sedan nere i Israel.
•  Jag har avslutat min utbildning och slutfört min magisteruppsats dock med en vetskap om att en metodtenta kvarstår, fem futtiga poäng från en magister.
• Jag har fått ett arbete, mitt första arbete som ”akademiker” och därmed lämnat en studietid med fem och ett halvt år bakom mig.
• Jag har valt att stanna i Göteborg och ge denna stad som jag börjat kalla mitt hem en andra chans, detta med en kluven känsla då Malmö alltid kommer att definieras som mitt första hem.
• Jag har köpt min femte bostadsrätt och det genom att ha påbörjat en vansinnig budgivning nere från Malmö innan jag ens sett lägenheten.

Till alla de förändringar som skett i mitt liv de senaste åren har det även varit en mentalt tung tid med en hel del oroligheter både inom familjen och bland mina vänner.  De senaste en-två månaderna har jag dock haft en tid av mindre bekymmer runt omkring mig och jag har gett mig själv utrymme att få bara ta vara på mig själv och mitt välmående.  Jag har sett till att ta de där ensamma stunderna, oftast nattetid som nu, där jag lyssnat på härlig musik, läst en god bok eller bara försökt koppla av och samla energi.  Jag började känna mig full av hopp och energi tills för en vecka sedan…

Jag blev kontaktad av en person från mitt förflutna som sökt upp mig på facebook. En person som åsamkat mig mycket tråkiga minnen i barndomen. Det värsta är att jag inte vet om mina föreställningar från denna tid är korrekta eller ej, kanske har personen endast verkat som syndabock för att skydda mig från att hata personer jag älskar. Hur som helst åsamkar minnena mig smärta och rör upp massa gammalt slagg från sjöbotten som jag föredragit ligga kvar.  Att ytterligare två tunga familjeangelägenheter dykt upp under de senaste 24 timmarna gör inte det hela lättare. Jag vet att man brukar säga att man inte får mer än man klarar av, men just nu känns det ganska tungt… Någonstans inom mig hoppas jag dock att det stämmer. För kanske är det därför jag haft en tid av glädje och mycket lugn, för att jag skall bli mer rustad för vad som komma skall…

Började blogga på tåget...

En uppdatering av senaste veckan…

Arbete

Sista arbetsveckan bjöd på mer arbete än väntat, hade det rent av lite stressigt. Har hunnit med både avslut på rekrytering i Stockholm med referenstagning, omställningsstöd i Örebro samt flertalet telefonintervjuer för en tjänst i Borlänge. Har även fått riktigt bra struktur på servern. Jag var dessutom jouransvarig hela veckan då samtliga runt om i Sverige hade semester så telefonen har gått varm. Måste säga att jag trivs så mycket bättre när jag har fullt upp, känns betydligt mer meningsfullt då. Men nu är det semester och jag skall försöka lämna arbetet bakom mig för tre veckor.

Kärlek

Ja det ser faktiskt ut som den börjat infinna sig i mitt liv. Mr Moll har helt enkelt helt naturligt smugit in vid min sida och känns nästan lika självklar som morgonkaffe och skön musik. Med undantag av två dagar då MM var nere på tennisveckan i Båstad och såg Söderling dra hem ännu en seger så har vi i princip träffats varje dag. Det är inte det att jag anser mig ha försummat mina vänner för jag har faktiskt hunnit träffa flertalet av dem. Men visst får jag väl medge att prioriteringen blivit lite annorlunda.

Vad kan jag säga om MM då… att han gör mig glad är fortfarande sant. Men det bästa är nog ändå att det känns så härligt naturligt. Jag har ju dejtat en del det senaste 1,5 åren och hela tiden har det varit något som inte känts riktigt rätt. Antingen har attraktionen inte funnits där eller så har man inte haft något direkt att prata om eller så har jag haft en molande oroskänsla i magen. Med MM kan jag vara mig själv, jag känner mig avslappnad, glad och lite smålycklig. Om det inte skulle vara för att jag alltid säger att jag aldrig kan bli kär så skulle jag nog faktiskt undra om jag inte är det trots allt.

Små förändringar smyger sig sakta in i vardagen. Ytterligare en tandborsten står i tandborstmuggen, två par boxershorts, en vit t-shirt och ett par jeans (icke min storlek) hittades häromdagen i tvättkorgen och kudden luktar herrparfym. Tyvärr så är jag ju fortfarande den analyserande och spekulerande person som trots alla positiva känslor inte vågar ropa hej ännu… allt har ju gått väldigt fort och jag måste medge att jag är lite rädd för att bli fartblind.

I fredags morse vinkade jag av MM på stationen. Hans färd bar mot Kalmar för att sedan ge sig vidare till Öland medans jag själv har förlagt mina första semesterdagar i underbara Göteborg. Jag för så är det, Götborg börjar faktiskt allt mer bli min hemstad, jag har rent av börjat förlika mig med att jag skall bo här… ett tag till i alla fall…

Hälsa

Ja min nya kost börjar allt mer implementeras till at bli en ny livsstil. Har varit ute och ätit en hel del på sistone men ändå fixat det galant. Brödkrutonger på caesarsalladen skuffas undan, ris och potatis byts ut till sallad och senast igår blev det en räkmacka där brödet snällt fick ligga kvar på tallriken. Ja sen är det ju det där med ryggen… det är ju inte så att den blivit bättre utan snarare sämre. En bit av mig funderar fortfarande på om herr multisport har rätt… kanske denna sorts kost bryter ner mina muskler istället för fett… Hmm… en oroande tanke. Tror dock att det snarare beror på min avsaknad av träning de senaste två åren. Troligtvis har promenaderna till jobb med bidragit. Oavsett så har jag gjort ett konstaterande, jag måste börja stärka min rygg igen, antingen genom styrketräning eller med styrkeyoga. Vill minnas att yogan gjorde mig gott.

Vänner

Förra fredagen var jag på AW med snäckan och lät MM dyka upp lite senare.  Måste erkänna att det var lite nervöst… att introducera någon man träffat för en av sina vänner. Så här i efterhand kan jag ju bara säga att det gick över förväntan. Det blev barrunda med gästspel både på Istället, Linnéterassen och magnus&magnus .  Lördagskväll tillbringade jag med fröken Smile. Vi hittade ett trevligt ställe nära saluhallen. Det blev räksallad, vitt vin och massa tjat medan regnet smattrade mot markiserna. När regnet blev för ihärdigt drog vi vidare till ett ställe tvärs över gatan. Efter ett tag så anslöt även MM och fick träffa ännu en av mina vänner. De hade visserligen träffats tidigare men inte sedan jag och MM börjat dejta. Ännu en trevlig kväll blev det =)

I onsdagskväll, tror jag det var, så var jag hemma hos vitsippan och hjälpte henne packa inför hennes flytt nästa vecka Nja, eller så gott jag kunde. Ryggen strejkade och jag fick se till att hitta en position på golvet med ryggen mot väggen och travar med tallrikar som skulle packas ner framför mig. Var trots ond rygg en mysig kväll som även framkallade lite nostalgikänslor då jag själv har en koppling till lägenheten. Förra sommaren tillbringade jag tre månader som inneboende hos vitsippan, en tid som jag vill minnas som både fridfull och glädjande.

Torsdagskvällen tillbringades med två av mina kusiner och deras barn. Blev middag på Hard Rock. För dyrt, för hög ljudvolym och lite märklig stämning från sällskapet. Inget jag orkar reflektera över nu dock… Fredagskvällen inbjöd till vin och tappas på linnégatan tillsammans med vitsippan. Efter att ha avhandlat en del tjejsnack så anslöt fröken P och fröken Smile. Blev en helgalen kväll med många skratt och galna små upptåg och ja man mådde väl som man förtjänade dagen efter. Fröken Smile sov på soffan och pös hem i gryningen…

När jag väl masat mig upp ur sängen på lördagen, tog jag och fröken Smile en promenad och hamnade på ett härligt fik jag inte gästat tidigare. Solen sken, kaffet var gott likväl som sällskapet och livet kändes så där härligt att timmarna bara flöt på. Det var inte förrän vi blivit sittandes i tre timmar och skulle bege oss hemåt igen som jag upptäckte hur stel min rygg blivit. Med sakta lunk hemåt och med en krokig rygg, närmare s-formad fick jag fröken Smile med mig hem.  Det är i sådana här lägen man förstår hur underbara vänner man har… Hon hjälpte mig nämligen med min tvätt, packning och städning. För att visa min tacksamhet drog jag under kvällen med henne på Istället där vi avnjöt räkmacka och vitt vin... Vi hade en fantastisk kväll och smått galna som vi båda är blev kvällens tema att prata australiensiska. Allt eftersom kvällen gick blev det både fyllesamtal och galna sms. Självklart flera till MM som jag får erkänna att jag trots att jag har kul börjat sakna. Vi lyckades även ringa ner till tjejerna i Frankrike som verkade ha minst lika kul som oss.

Fröken Smile gästade återigen soffan och i morse hjälpa hon mig med sista packningen och körde därefter ner mig till stationen. Följt av frukostfika på stan där vi även mötte upp vitsippan. Efter att ha blivit avvinkad av tjejerna bar tåget till Malmö… och ja… här sitter jag nu, ett dygn senare…

Tiden går fort när man har kul…

Ett tag sedan jag uppdaterade min blogg… vad har hänt sedan sist…

Först och främst så vill jag stolt berätta att jag fortfarande håller mig till strikt LCHF kost. Jag känner mig både mer pigg och glad och har även fått bukt med mina blodsockerfall. Att vågen pekar på 3,5 kg mindre är enbart en positiv bieffekt av det hela. Trots att jag läst på en hel del om LCHF har jag dock inte förlikat mig till 100 % med att leva så här. Jag menar hur sunt verkar det att dricka grädde till frukost samt käka brieost och salami till kvällsmat. Känns ju som att det borde sätta sig i blodkärlen. Men enligt doktorer som forskat kring detta så tar inte kroppen till sig fettet på samma sätt så länge man utesluter kolhydrater. Jag försöker intala mig själv att motståndet enbart ligger i mitt huvud. För det är ju som min kära systravän fröken S sa: ”En gång i tiden trodde alla att jorden var platt”…

Jag har även fortsatt med mina promenader till och från jobb. Tycker fortfarande att det är lite segt och hoppas att kondisen snart skall infinna sig igen. Har även lagt till packning på ryggen, dvs. ryggsäck med ombyte, då det krävs att jag duschar och byter om när jag väl är framme på jobb. Tyvärr har en negativ bieffekt blivit att jag fått ont i ryggen, det vill säga svanken. Troligtvis för att jag inte stretchar. Jag har hört att det finns ett samband mellan att inte sträcka ut baksida lår och ont i ryggen. Tur värktabletter finns…

Förra veckan bjöd på nertrappning på arbetet. Har inte direkt fullt upp nu så jag har kunnat sortera både pärmar, register och sett till att jag har fullt med kundmöten inbokade till efter sommaren. En skön arbetsvecka följdes av en minisemester, det vill säga fyra dagars ledighet, fredag-måndag. Torsdagskväll tillbringade jag med Mr Moll och vi delade ännu en härlig kväll på min klippa. Till saken hör att vi börjat ta det hela ett steg längre. Har varit goda vänner ett bra tag nu och känner att vi konnektar på många plan. Vi tillbringade faktiskt mer eller mindre hela min minisemester ihop förutom lördagskvällen vilken jag tillbringade med Vitsippan och Lilla Gumman samt ytterligare ett par tjejer. Vet inte om jag är redo att skrika ut mina känslor här på bloggen ännu, utan föredrar att ta allt sin gilla gång och se vart det hela leder… Men en sak kan jag konstatera, han gör mig glad… väldigt glad *ler*

Lördagskvällen tillbringade jag som sagt med Vitsippan, Lilla Gumman och ett par tjejer till. Blev tappas och vin på Linnégatan. En fd. arbetskamrat kom förbi. Han är lite småkär i Vitsippan och hade lite svårt att läsa av att vi föredrog sällskapet utan honom. Men när väl 25 öringen ramlat ner lämnade han oss så att vi kunde dra vidare utan honom i släptåg. Bitter blev nästa ställe där vi även mötte upp fröken Smile. Blev en trevlig kväll med ett mixat gäng tjejer som verkade trivas ihop trots att vi inte alla träffat varandra tidigare. Jag och fröken Smile drog vidare till Neff för att dansa ut de sista nattliga timmarna. Sommarnatten bjöd även på dans utomhus, härligt! Både söndagen och måndagen tillbringades med Mr Moll och det hela känns väldigt naturligt på något underligt underbart sätt.

Tisdag tillbaka till jobb och det helt själv då alla gått på semester. Veckans uppgift blir till att sortera och mappa upp servern… då har man inte mycket på jobb att göra va *s* Att jag tillbringar lunchen med att blogga kanske med säger en del… Har blivit en del AW de senaste sommarkvällarna. I tisdags träffade jag Gbg-girlsen inklusive Lilla Gumman. Blev uppdatering med både skratt och tårar. Onsdagskväll tillbringades med musslor och vitt vin tillsammans med Fröken Smile, Guldlock och Smultronet. I kväll skulle det blivit en tredje AW med Snäckan men känner att dåligt väder och kanske lite för mycket av livets goda gör att jag valt att skjuta upp denna trevlighet till annan kväll.

Den som spar den har...

M.J…

Wanna be starting something... But maybe it's Dangerous? Will you be there? Who is it? Is it the man in the mirror talking to Dirty Diana as an Smooth Criminal? It could be a Thriller, but it doesn't matter if you're Black or White or even BAD. As long as you Don't stop til you get enough! Beat it!

Har just sett Michael Jacksons minnesgala… det var många rörande tal och härliga tolkningar av hans musik. En bit av mig kan dock inte sluta förundras över hur mannen folket tidigare anklagat för både det ena och det andra nu näst intill verkar bli helgonförklarad. Jag är säker på att flera i publiken tidigare snacka ner honom medans de nu vill sola sig i hans storhet. Oavsett så har han bidragit med en hel del underbar musik, han har även bidragit med hopp och kämpat för mänskligheten. Skyldig eller ej, han har berört… ”The King of Pop”...

Skulle kunna sitta och vara nostalgisk i timmar, i princip varenda låt av Michael, eller åtminstone varje album har jag något minne att referera till. Han har verkligen varit med under hela min uppväxt. Tycker definitivt att min systravän fröken S bör joina mig en regning dag i sommar på en nostalgitrip då jag är säker på att vi kan minnas moonwalks så väl som who’s bad moves likväl more or less every song… Till min stora besvikelse har jag dock aldrig varit på någon av hans koncerter. Kanske bör det ses som ett tecken för att Madonna verkligen inte får missas i sommar, who’s in?

I söndags blev det Johan Falk på bio med fröken Smile. Fikan innan bion gick snabbt då vi bubblade på i vanlig ordning. En f.d. klasskompis var med som statist, men det måste vara få sekunder för jag hann minsann inte se honom.

Måndagen spenderade jag hos Snäckan som behövde lite debriefing. Tre av mina vänner har brutit med sina partner inom en kort tid och telefonen gick varm och messen flödade. Snäckan tyckte att jag skulle börja ta betalt för mina ”tjänster”. Till saken hör att det kommer naturligt för mig att vara där för mina vänner. En del behöver stöd och någon som lyssnar, andra behöver råd och praktisk hjälp medans vissa behöver en spark i baken, det kallar jag simultanförmåga!

Snäckan bjöd på rosé som vi avnjöt på en solig balkong tillsammans med LCHF tallrik med ägg, avokado, ost och oliver. Är verkligen ingen svältdiet det här utan man känner sig som en riktig gottegris. Idag blev det thaisoppa med kokosmjölk och kyckling samt jordgubbar med grädde till eftermiddagsfika. Promenaderna går fortfarande bra och jag tar mig tapper till och från jobb. Ser till att ha ombyte med mig då jag har en benägenhet att bli rätt varm. Kan ju inbilla mig att myten om att vältränade svettas mer stämmer, haha…

Nu skall jag plugga in lite Michael i öronen och fotsätta med tvätt och förhoppningsvis orka röja lite här…

Härliga sommardagar...

Känns nästan som man varit lite bortskämd på sista tiden… Fint väder, trevliga händelser och så känns det dessutom så bra inombords!

I torsdags morse tuffade jag med tåget till Stockholm för att sedan bila vidare tillsammans med glada kollegor till Stockholms skärgård. Är egentligen helt sjukt… en av våra chefer kommer från en familj som har det väldigt gott ställt. De har typ fem sommarhus på en av öarna inklusive egen tennisbana, jacuzzi, bastu och tre bryggor.  Jag och min Göteborgskollega fick bo i ett alldeles eget nybyggt hus. Helt fantastiskt med panorama fönster ut mot vattnet. Öppen spis, fullt utrustat kök och toalett, lyxsängar med satinlakan. Från sovrummen vätte panorama fönster ut mot skogen, kändes som man lyxtältade. Det blev två härliga dagar med sol, bad, båtturer i skärgården, grillning, jacuzzi, sillfrukost, solnedgång etc. Ja och så vann jag säljtävlingen! Stod mellan mig och Göteborgskollegan i slutändan så det blev utslagstävling på en båttur med frågor kring företaget och jag vann! Tävlingsmänniskan i mig var/är så glad över att vinna att jag bryr mig mindre om vad priset blir…

Väl tillbaka i Göteborg i fredagskväll mötes jag av en härlig sommarpuls redan på stationen. Det märks att turisterna börjat dra sig hit. Efter att ha varit hemma om för att packa upp och duscha blev det sedvanlig AW utgång. Träffade upp SS-tjejerna och några till på Storan. Full fart med massa härligt folk, skön musik och underbar sommarkvällsvärme. Jag höll mig borta från alkoholen hela Stockholmsresan och gjorde så även en bra bit in på kvällen. Men efter att ha läst om att torrt vitt vin samt rött inte innehåller så mycket kolhydrater så blev det allt eftersom kvällen gick allt svårare att motivera mig till att inte avnjuta ett glas vin. Vi drog vidare till Peacock på Hamngatan men upptäckte att där var för lite folk. Hamnade på Avenyn vilket jag egentligen klarar mig väldigt bra utan och gick i studiesyfte in på Push. Stället som vill likna Stureplan där värdarna pekar ut de som kommer in. Självklart kom vi fyra heta tjejer in direkt… om jag skall ta det som en komplimang eller ej är svårt att säga med tanke på patrasket som visade sig vara där inne. Det var i princip lika hemskt som jag föreställt mig. Bimbobrudarna i kortkort med silikonbröst, sönderblekt hår och falska leende stod uppradade längst barerna i hopp om att någon av backslick killarna, flertalet B och C kändisar, skulle bjuda dem på en drink. För att uthärda kvällen där blev det till att bryta alkoholförbudet, två glas vin slank ned.

Utav alla Bratts där fick jag dock upp ögonen för en av killarna. Skön stil, såg avslappnad och väldigt söt ut.  Efter att ha stått och flörtat ett tag kom han fram och vi började prata. Jag hörde inte direkt allt han sa då ljudvolymen var rätt hög och efter ett tag tog jag därför honom i armen för att dra vidare ut på terrassen där det var mindre ljudvolym. Killen verkade dock missförstå det hela och på vägen ut stannade han till vid några vänner, tog i hand och sa med ett fånigt leende att han drog hem nu. Jag drog honom till mig och förklarade att han nog missförstått det hela. Något generad följde han mig till terrassen där vi pratade vidare. Han förklarade att han inte var som alla andra, bra tänkte jag. På vad sätt utmärker det sig frågade jag och kände hur rekryteraren i mig kom fram. Jag går mot strömmen sa han och det kommer att synas vid nästa val. Jaha hur då undrade jag. Han svarade att han skulle rösta på moderaterna för att han var en egoistisk kapitalist. Jag frågade om det var hans uppfattning av moderaterna eller om sig själv varpå han säger att han är sådan och berättar vidare att hans förra tjej dessutom tyckte att han hade kontrollbehov. Jag kände hur den söta killen började förvandlas till ett drygt monster… troligtvis på grund av att han blivit bortgjord tidigare då han trodde att jag ville att vi skulle dra hem. Jag klappade honom på axeln tittade på honom och sa, du jag lämnar dig här. Varför då undrar han, tycker du jag är tråkig? Jag har inte så mycket till övers för egoister sa jag och vände på klacken.

Lördagen bjöd på ännu mera sol och efter att ha avnjutit några timmar i Slottsskogen kom även Vitsippan förbi. Vi hade i vanlig ordning en massa catch up att göra och timmarna flög iväg. Då vi båda skulle vidare på 30års fest på kvällen beslöt vi oss slutligen för att bryta upp och bege oss hemåt. Då jag av någon oförklarlig anledning fick för mig att handla mat på vägen hem blev tiden än mer knapp. Det blev i princip till att hoppa snabbt in i duschen, i första bästa kläder, trycka ner de högklackade skorna och sminket samt presenten i väskan, sticka fötterna i flippfloppen och springa till spårvagnen. Smink och skobyte skedde på spåris samtidigt som jag med en något hoppig handstil lyckades knåpa ihop ett födelsedagskort. Blev en väldigt trevlig, ganska lugn fest med ett gäng härliga tjejer som åt å drack gott. Jag var dock ståndaktig i matfrågan och höll mig borta från socker och kolhydrater. Kvällen bar mot Peacock på Hamngatan och denna kväll var stället betydligt mer välfyllt. Väldigt blandat med folk och framförallt härligt med utegården med frisk luft, bra musik och lite lagom småtrångt för att kunna flörta. Kom fram till att stället skulle vara ett ypperligt hak för hamntrean att hänga på och slänger ut tanken i cyberrymden i hopp om att de instämmer.

Jaha, då var det söndag och jag har mest suttit framför datorn och chattat, slappat och tagit det soft. Tittar mig omkring och inser att flera härliga sommardagar helt klart gör en inverkan på hemmet. Dags att dra fram dammsugaren och sortera tvätt inför kvällens tvättid. Men det är det värt, efter att ha fått avnjuta flera härliga sommardagar =)

Ännu en underbar dag…

Mycket promenerande även idag både till och från jobb. Efter att ha kommit hem packade jag lite snabbt ner en filt, en god bok, vatten och lite kall kyckling och fortsatte promenaden vidare till botaniska där jag tog mig upp till Vitsippans klippa och tillbringade resten av kvällen för att fylla på med ännu mer härlig energi. Tre timmar senare promenera jag hem igen genom ett underbart doftande botaniska som var näst intill folktomt. Allt låg tyst, fridfullt och stilla, fyllt av mystik och energi. Jag avverkade ytterligare en timme på klippan utanför mitt hus och såg solnedgången sänka sitt varma ljus över hustaken och kände hur brösten fylldes av kärlek.

Lilla gumman ringde dock nästan precis när jag kommit in och var helt förtvivlad över att det tagit slut (för elfte gången) med killen. Skall jag vara riktigt ärlig så hoppas jag verkligen att det är slut på riktigt denna gång, han är inget bra för henne. Lade väl lite sordin på min underbara dag att höra henne så ledsen… men samtidigt så hade dagen gett mig kraft att förhoppningsvis kunna vara det stöd hon behövde…

3,5 timmes promenad i Ängårdsbergen avverkade…

Har även tillbringat både söndag och måndag i mitt eget eminenta sällskap. Softat, läst en god bok och tillbringat sen eftermiddag och kväll i ett soligt Slottsskogen.  Känns bra att avsätta lite kvalitets tid till mig själv samtidigt som en viss rastlöshet börjar torna upp sig. Är mitt sociala jag som ser fram emot att börja jobba i morgon igen och träffa lite folk. Att sen vitsippan kommit tillbaka till Göteborg känns med kul =)

Dagens bedrift är helt klart att jag tagit mig runt hela Ängårdsberget på 3,5 timma. Följde hela tiden det yttersta spåret, å när det ledde till en ”dead end” så gick jag tillbaka och fortsatte på nästa. Var rätt vilse ett tag och värmen gjorde även att vätskebristen inte var långt borta.  Men envis som jag är valde jag att inte avbryta vad jag bestämt mig för att genomföra och gick således igenom både Europa, Afrika, Amerika och Asien…. Australien missade jag dock, finns det?

För att klara de tuffaste backarna blev det Kings of Leon som ljöd i MP3

Idag är första dagen på resten av ditt liv…

Visst låter det klyschigt, men det är ju faktiskt så… Jag har nu vägt för och emot med att börja med LCHF i ett par dagar utan att egentligen ha blivit mycket klokare. Men ibland tror jag det är bättre att inte fundera så mycket utan ”Just do it”… och se vart det barkar hän.  En av de tuffaste utmaningarna med LCHF är att utesluta alkoholen helt. Jag vet, det låter som jag är alkoholist, men det är inga mängder jag har behov av, bara de där 1-2 glasen på helgen som får en att slappna av och släppa alla intryck. Är helt enkelt för sensibel och tar in för mycket, är skönt att släppa lite av detta emellanåt.

Jag började med att tacka nej till alkohol redan i torsdags då vi grillade.  Den där Coronan med en nerpressad limeklyfta såg väldigt inbjudande ut men jag lyckades avstå. Värdinnan verkade ha fått lite för mkt sol under dagen då hon grillade kött för ett helt fotbollslag. Bordet fullkomligt dignade av läckerheter Lika bra att passa på tänkte jag åt tryckte i mig både bakpotatis och bulgariskt bröd. Men ölen fick stå kvar och blänga på mig.

På fredagen snörade jag på mig gympaskorna (kängorna fick dock stå). Blev en härlig morgonpromenad till jobb följd av en promenad på lunchen för att köpa rökt makrill. Visst är det förbannat gott (min blogg… jag får svära) med rökt makrill men det är synd att det lämnar en sådan stank efter sig… men det är lika bra att vänja sig då makrill troligtvis kommer att ingå i min nya livsstil… Livsstil? Är det en ny livsstil? En ny era skall jag in på i alla fall. Jag skall inte bli tibetansk munk men jag skall försöka hitta tillbaka till en bit av mitt gamla jag, tjejen som tog hand om sig själv mycket bättre. Just nu behöver jag dock en kickstart för att hitta tillbaka.

Jag blev sittandes på jobb ett tag för att slutföra det sista inför minisemestern, är faktiskt ledig på måndag. Fastnade emellertid i en chatt diskussion med norrmannen som var nära att få mig att tänka om angående LCHF. Men jag vill nog trots allt testa. Vågen står på sitt ”all time high” och kondisen är i botten. Visst jag är med på att balanserad kost och träning nog är det bästa men min motivation är inte helt hundra så jag måste börja någonstans. Strikta metoder brukar fungera bäst för mig… även om jag vet att det är något motsägelsefullt mot En procent om dagen tanken.

Efter ett antal mess från två spralliga singel tjejer (SS-tjejerna) som ville ha med mig på AW kunde jag inte motstå och drog dit. Blev dock en promenad istället för spåris. De verkade definitivt vara på G och deras leenden var upp över öronen. Om det berodde på de tomma drinkglasen eller på att stället var smökfullt av fina grabbar är svårt att avgöra, men troligtvis en kombination. Tror där var 80 % grabbar, många i blågula tröjor, redo att sänka några öl i förtröstan efter kvällens uteblivna vinst. SS-tjejerna försökte gång på gång få mig att beställa något alkoholhaltigt men jag höll mig strongt och envetet till ramlösa. De initierade att jag var tokig som gick in för detta på sommaren. Är jag det? Är sommaren fel tid? Jag lägger mina I-landsproblemsfunderingar bakom mig och fortsätter vara ståndaktig.

Kvällen var trevlig och jag träffade bland annat på Mr Moll (MM) som var lagom rund under fötterna och verkade vara på allmänt bra humör och inte alls i moll. Även Ryssen var där i vanlig ordning men jag var definitivt inte mottaglig för att stå och prata med varken honom eller hans vän. Fick höra av dem att flera tjejer jag känner genom vitsippan var där. Såg inte någon av dem under hela kvällen, bevis på att det var lönehelg och fullproppat med folk. Jag agerade matchmaker under kvällen och lyckades para ihop en av SS-tjejerna med en väldigt fin nyinflyttad brasilianare.  Känns bra när man kan hjälpa till. Jag och den andra SS-tjejen tog spåris hem och blev sedan sittandes under stjärnorna ett tag för att prata om kärlek och lust.

Merparten av lördagen spenderade jag i mitt eget eminenta sällskap och hamnade efter en promenad i slottsskogen med skön musik och en god bok. På kvällen kom MM över och vi blev sittandes på min klippa i 4-5 timmar och pratade om livets mysterier. Verkligen en helt fantastisk kväll med en rosafärgad himmel och staden som glittrade under ens fötter. Sallad och vatten för mig medan MM sörplade rosé. Efter ytterligare två timmar hemma hos mig för att diskutera musik fick jag sedan min välbehövliga skönhetssömn och har nu stigit upp till ännu en fantastisk dag.

Har faktiskt tagit och invigt mina vandrarkängor idag!

Fick inte sovit så mycket i natt, låg och hade lite småångest över en fadäs jag gjorde på jobb igår… skickade iväg ett viktigt mail till fel person… Fick ett telefonsamtal av vederbörande som fått mailet när jag satt och käkade med ”lillbrorsan” på Caleo. Efter det smakade varken kycklingfilé eller vin gott, detta trots att lillbrorsan bjöd…

Har däremot haft en bra dag idag. Tog vara på lunchen genom att äta min sallad ute i solen medans jag satt och bubblade i telefon med ena halvan av hamntrean. (En del tar verkligen sitt jobb seriöst och ligger vid poolen och skvalpar hela dagen… näää jag e inte bitter, haha...) Efter ett väldigt lyckat kundmöte i Borås och med ett smil upp till öronen fick jag även bubblat av mig till kloksyrran som berättade att det går att återkalla skickade mail som inte blivit lästa. Tänk vad bra, nu har jag lärt mig något nytt inför framtida snedsteg. Man lär sig något nytt varje dag… En procent om dagen… Halvägs hem från Borås kände jag att solbehovet kom i kapp och jag svängde därför av på obestämd destination och tillbringade ännu en timme bubblandes i telefon med ansiktet mot solen. Jag pratar kanske lite väl mkt i telefon, men jag har blivit bättre… jag använder headset… En procent om dagen…

Väl tillbaka i Göteborg svängde jag hem om med bilen, bytte om och drog på mig mina nya vandringskängor. Efter att ha parkerat bilen vid jobb tog jag den långa uppförsbacken hem i rask takt. Kändes i benen rejält kan jag säga. Inte van att bära tunga kängor, men det skall det bli ändring på… En procent om dagen… märker att jag börjar bli tjatig… men det e bara för att jag skall uppmärksamma mina små förändringar som är till det bättre. Däremot tog lillpågen K snabbt ner mig på jorden då han skröt om sina bravader, 20 kilometers löprunda i Skatås. Jaja... en dag... ähh varför ljuga... jag kommer aldrig fixa det...

Frågan som cirkulerar i mitt huvud just nu är om jag skall vara lika duktig som min kära systravän fröken S och börja med LCHF-dieten. Det vill säga inga kolhydrater och socker utan istället mer protein och fett. Jag var ju utan socker i två månader för ett tag sedan, så det vet jag att jag kan fixa. Värre är det med kolhydraterna… och framförallt de som finns i alkohol. Bara tanken på att inte kunna få sörpla rosévin i värmen får mig att fundera på om jag kan fixa detta. Men när S frågade mig om jag verkligen ville sitta kvar med en öl i handen på botten av kebnekaises fot och skåla till de andra när de skall bestiga berget så fick det mig att tänka efter ett varv igen. Jag borde fan fixa detta! Än så länge är det dock bara en tanke som håller på att gro… En procent om dagen… 

En härlig låt dagen till ära...

En procent om dagen...

Jag är en person som ständigt vill utvecklas... det kan gälla allt från att bli bättre på att ta hand om mig själv till att vara där för andra. Jag vill oftast göra snabba förändringar direkt men vet att det oftast krävs både tid och tålamod. 

Om ungefär ett år skall jag bestiga Kilimanjaro, ett berg på 5895m beläget mellan Kenya och Tanzania. Jag är oerhört otränad och börjar flåsa bara jag tar mig upp för trapporna på tredje våningen på jobb. Jag har dessutom lagt på mig en hel del extra kilo och lever i princip på micromat och powerbars och dricker på tok för lite vatten. Det senaste 2 åren har min träning långt ifrån varit prioriterad och fenomenet knubbsäl ligger nära till hands... Min erfarenhet av bergsbestigning är näst intill obefintlig... det närmaste jag kan härleda till är en djungeltreekingen i norra Thailand 1999... vaaaa.... 1999... det är ju 10 år sedan! Som sagt jag har lite att jobba med...

När jag ser vad jag har framför mig känns resan mot toppen väldigt långt bort. Som ett delmål skall jag redan nu i sommar, läs slutet av augusti, bestiga Kebnekaise. Det är redan om två månader och det enda jag åstadkommit hittills för att nå målet är att införskaffa ett par vandrarkängor... Jag har känt mig ganska stressad över det här ett tag och desto närmare resan jag kommer desto mer skjuter jag upp mina "måsten"...

Men finns det egentligen några måsten och behöver jag verkligen göra alla förändringar på en dag för att nå målet? En numera god vän till mig, som jag konstigt nog aldrig träffat, har haft liknande funderingar och vi har pratat om att tillsammans sporra varandra för bättre leverne. Han, låt oss kalla honom norrmannen, skrev för ett tag sedan till mig en lång utläggning kring varför man inte behöver göra en 100 % förändring på en gång utan att det räcker med att göra 1 % förändring om dagen för att åstadkomma oerhörda resultat på ett år. Han skrev något om att 1 % om dagen innebar 6000 % om året... fast jag anser mig vara hyfsat bra på matte får jag inte riktigt ihop den ekvationen... men det låter ju bra =)

Det är i alla fall detta som sporrat mig till att starta denna blogg. Jag vill göra små förändringar varje dag... och det bästa av allt är att "En procent om dagen..." räcker långt!

Denna blogg kommer dock INTE att bli en tränings/kost blogg, utan inläggen kommer att pendla mellan att handla om de mest triviala småsakerna i livet som att välja rätt tandkräm till funderingar kring varför jorden egentligen är rund... eller om den verkligen nu är det... ja ni förstår...  små saker kan leda till stora tankar och stora förändringar =)

Jag ser mig själv som smått bipolär i min personlighet, ena dagen kan jag skratta non stop och känna mig som den lyckligaste människan på jorden och i dessa stunder tror jag mig kunna bestiga berg utan problem. Andra dagar känns betydligt mer tunga och det är då dimman ligger så pass tät att jag inte ens kan ta första steget... kanske för att målet känns så långt bort. Men om jag istället inser att många små steg på vägen, En procent om dagen…, så småningom leder till toppen så kanske resan blir mindre tung…

En vacker låt på vägen mot toppen...