En ledig måndag…

Det var ett tag sedan jag hade en ledig måndag, ja med undantag av i somras då. En ledig måndag på en annars normal tråkig arbetsvecka. Jag tog ut ledighet i fredags för att kunna åka till Malmö redan i torsdags kväll. Valde i förväg att ta ledigt även idag då jag visste att jag skulle vara helt slut efter en helg med familjen.

Familjen ja… Har man själv valt den eller tilldelas man den av ett visst syfte. Är det så att vi korsar olika öden för att vi har något att lära? Jag känner allt som oftast att det är jag som är förälder till mina föräldrar. En mor som tycker mer om sina katter än sina barnbarn och dessutom brottas med mörka hemligheter. En far som närmare kan liknas vid en vuxen bebis som inte kan ta eget ansvar över sitt liv. Är det meningen att jag skall ta hand om dessa arma själar, är det min lott? Eller skall jag låta dem falla offer för sina egna öden och se på dem likt ett roulettbord. Kanske blir det vinst, men mest sannolikt en ännu större förlust… om inte minst för dem själva. Mestadels tar strutsbeteendet vid och jag stoppar huvudet i sanden för att jag inte orkar ta hand om dem. Är jag en hemsk dotter som medvetet valt att stanna i Göteborg då jag inte orkar ta hand dem? Är mitt öde att hjälpa dem eller skall jag lära mig att låta dem ta eget ansvar? Hjälp till självhjälp hade väl varit det bästa… Istället för de symptomlösningar jag mestadels applicerar. Lite pengar i fickan, en nickande förståelse eller en fesljumen klapp på axeln, är det verkligen det de behöver? Jag försöker ruska om dem emellanåt och få dem att vakna ur deras töcken. Mestadels blir det då jag som blir offret, den hemska oförstående dottern som är avlad av djävulen. De glömmer oftast bort att det är de som har skapat mig…

Min familj sträcker sig givetvis längre än till mina föräldrar. Jag har tre underbara systrar. Givetvis har de även en del mörka sidor, liksom jag. Likaså har jag flera underbara vänner som även de kan ses som min familj. Även MM känns som en del av min familj. Så kanske borde jag ändra fokus och rikta min energi mer på dem. På sådant som får mig att må bra och istället tillåta mig själv att vara lycklig. Jag är trött på att leva mina föräldrars misär och olycka. Kanske är det det jag har att lära? För visst är det så att vi alla har människor omkring oss som mår dåligt på olika sätt. Visst kan vi sträcka ut en hjälpande hand. Men inte måste vi gå in i deras negativa spiral. För i så fall skulle jorden enbart vara svart. Förhoppningsvis råder fortfarande Ying och Yang, det vill säga balans på jorden och det är upp till oss att upprätthålla den. Jag vet att det är lättare sagt än gjort att fokusera på det positiva, men det är ett måste att försöka… annars går vi under… Jag dramatisk? Jag vet… det är det som gör mig till den jag är…

Nu skall ja försöka kanalisera min energi, sätta på lite härlig musik och städa lite. Jag har några blommor som behöver planteras om, några skor som behöver putsas och sopsorteringskärlen behöver tömmas. Även tvätthögen skall jag försöka få att krympa. Lagom världsliga problem och hushållsbestyr så här på en ledig måndag.