På tåget på väg till Malmö…

Tiden går fasligt fort numera, går att liknas vid X2000-tåget jag nu sitter på. Jag susar förbi allt med ett lätt illamående och livet verkar passera en lika snabbt som Varberg, Halmstad och Lund…

Minns när jag var liten och dagarna sakta tuffade fram likt ett gammeldags lok med lite för lite kol. Jag tittar längtansfullt ut genom fönstret och försöker greppa horisonten. Minns hur jag kunde sitta i fönsterkarmen och titta ut på molnformationerna som gled förbi. Jag brukade teckna ner dem och likna dem vid djur, slott och sjörövare. Min okunskap var dock påtaglig då jag kunde sitta där i timmar i väntan på att samma moln skulle passera jorden och komma tillbaka.

Ett tag funderade jag på om väntan på kärleken var av samma okunskap, ett luftslott som inte kunde återkomma. Men kärleken har kommit tillbaka och det är en varm, trygg och härlig känsla. Det enda är just att livet tycks passera mycket snabbare nu. Jag är rädd att jag skall bli fartblind och få tunnelseende. Kanske är det bra att jag nu sitter på tåget till Malmö för att få lite perspektiv. Till saken hör dock att kärleken, ja det vill säga MM kommer ner till Malmö han med på lördag morgon. Kanske det säger en del om farten… han skall redan träffa familjen. Hjärnan och hjärtat brottas lite inför denna tanke. Hjärtat dvs. känslan ser det som något självklart medans hjärnan, dvs. förnuftet undrar om det inte är lite väl tidigt trots allt. Det har inte ens gått tre månader ännu…

Tre månader… Ja det är en magisk gräns som jag har svårt att passera. Jag har dejtat en del och jag har allt som oftast försökt ge det hela en chans men det har oftast slutat antingen abrupt eller helt naturligt runt denna tid. En bit av mig undrar om det är en mental gräns jag har eller åtminstone haft då jag inte lyckats ta det hela längre. Med undantag av de två längre förhållandena jag tidigare haft. Det känns annorlunda denna gång. Jag tvekar inte och det hela känns helt naturligt på något oförklarligt sätt. Varför skriver jag då om denna tremånaders gräns… Kanske för att blottlägga mina rädslor eller för att få mig själv att förstå att samma molnformation inte kommer igen. Denna gång ser det helt annorlunda ut…