Ännu en underbar dag…

Mycket promenerande även idag både till och från jobb. Efter att ha kommit hem packade jag lite snabbt ner en filt, en god bok, vatten och lite kall kyckling och fortsatte promenaden vidare till botaniska där jag tog mig upp till Vitsippans klippa och tillbringade resten av kvällen för att fylla på med ännu mer härlig energi. Tre timmar senare promenera jag hem igen genom ett underbart doftande botaniska som var näst intill folktomt. Allt låg tyst, fridfullt och stilla, fyllt av mystik och energi. Jag avverkade ytterligare en timme på klippan utanför mitt hus och såg solnedgången sänka sitt varma ljus över hustaken och kände hur brösten fylldes av kärlek.

Lilla gumman ringde dock nästan precis när jag kommit in och var helt förtvivlad över att det tagit slut (för elfte gången) med killen. Skall jag vara riktigt ärlig så hoppas jag verkligen att det är slut på riktigt denna gång, han är inget bra för henne. Lade väl lite sordin på min underbara dag att höra henne så ledsen… men samtidigt så hade dagen gett mig kraft att förhoppningsvis kunna vara det stöd hon behövde…

3,5 timmes promenad i Ängårdsbergen avverkade…

Har även tillbringat både söndag och måndag i mitt eget eminenta sällskap. Softat, läst en god bok och tillbringat sen eftermiddag och kväll i ett soligt Slottsskogen.  Känns bra att avsätta lite kvalitets tid till mig själv samtidigt som en viss rastlöshet börjar torna upp sig. Är mitt sociala jag som ser fram emot att börja jobba i morgon igen och träffa lite folk. Att sen vitsippan kommit tillbaka till Göteborg känns med kul =)

Dagens bedrift är helt klart att jag tagit mig runt hela Ängårdsberget på 3,5 timma. Följde hela tiden det yttersta spåret, å när det ledde till en ”dead end” så gick jag tillbaka och fortsatte på nästa. Var rätt vilse ett tag och värmen gjorde även att vätskebristen inte var långt borta.  Men envis som jag är valde jag att inte avbryta vad jag bestämt mig för att genomföra och gick således igenom både Europa, Afrika, Amerika och Asien…. Australien missade jag dock, finns det?

För att klara de tuffaste backarna blev det Kings of Leon som ljöd i MP3

Idag är första dagen på resten av ditt liv…

Visst låter det klyschigt, men det är ju faktiskt så… Jag har nu vägt för och emot med att börja med LCHF i ett par dagar utan att egentligen ha blivit mycket klokare. Men ibland tror jag det är bättre att inte fundera så mycket utan ”Just do it”… och se vart det barkar hän.  En av de tuffaste utmaningarna med LCHF är att utesluta alkoholen helt. Jag vet, det låter som jag är alkoholist, men det är inga mängder jag har behov av, bara de där 1-2 glasen på helgen som får en att slappna av och släppa alla intryck. Är helt enkelt för sensibel och tar in för mycket, är skönt att släppa lite av detta emellanåt.

Jag började med att tacka nej till alkohol redan i torsdags då vi grillade.  Den där Coronan med en nerpressad limeklyfta såg väldigt inbjudande ut men jag lyckades avstå. Värdinnan verkade ha fått lite för mkt sol under dagen då hon grillade kött för ett helt fotbollslag. Bordet fullkomligt dignade av läckerheter Lika bra att passa på tänkte jag åt tryckte i mig både bakpotatis och bulgariskt bröd. Men ölen fick stå kvar och blänga på mig.

På fredagen snörade jag på mig gympaskorna (kängorna fick dock stå). Blev en härlig morgonpromenad till jobb följd av en promenad på lunchen för att köpa rökt makrill. Visst är det förbannat gott (min blogg… jag får svära) med rökt makrill men det är synd att det lämnar en sådan stank efter sig… men det är lika bra att vänja sig då makrill troligtvis kommer att ingå i min nya livsstil… Livsstil? Är det en ny livsstil? En ny era skall jag in på i alla fall. Jag skall inte bli tibetansk munk men jag skall försöka hitta tillbaka till en bit av mitt gamla jag, tjejen som tog hand om sig själv mycket bättre. Just nu behöver jag dock en kickstart för att hitta tillbaka.

Jag blev sittandes på jobb ett tag för att slutföra det sista inför minisemestern, är faktiskt ledig på måndag. Fastnade emellertid i en chatt diskussion med norrmannen som var nära att få mig att tänka om angående LCHF. Men jag vill nog trots allt testa. Vågen står på sitt ”all time high” och kondisen är i botten. Visst jag är med på att balanserad kost och träning nog är det bästa men min motivation är inte helt hundra så jag måste börja någonstans. Strikta metoder brukar fungera bäst för mig… även om jag vet att det är något motsägelsefullt mot En procent om dagen tanken.

Efter ett antal mess från två spralliga singel tjejer (SS-tjejerna) som ville ha med mig på AW kunde jag inte motstå och drog dit. Blev dock en promenad istället för spåris. De verkade definitivt vara på G och deras leenden var upp över öronen. Om det berodde på de tomma drinkglasen eller på att stället var smökfullt av fina grabbar är svårt att avgöra, men troligtvis en kombination. Tror där var 80 % grabbar, många i blågula tröjor, redo att sänka några öl i förtröstan efter kvällens uteblivna vinst. SS-tjejerna försökte gång på gång få mig att beställa något alkoholhaltigt men jag höll mig strongt och envetet till ramlösa. De initierade att jag var tokig som gick in för detta på sommaren. Är jag det? Är sommaren fel tid? Jag lägger mina I-landsproblemsfunderingar bakom mig och fortsätter vara ståndaktig.

Kvällen var trevlig och jag träffade bland annat på Mr Moll (MM) som var lagom rund under fötterna och verkade vara på allmänt bra humör och inte alls i moll. Även Ryssen var där i vanlig ordning men jag var definitivt inte mottaglig för att stå och prata med varken honom eller hans vän. Fick höra av dem att flera tjejer jag känner genom vitsippan var där. Såg inte någon av dem under hela kvällen, bevis på att det var lönehelg och fullproppat med folk. Jag agerade matchmaker under kvällen och lyckades para ihop en av SS-tjejerna med en väldigt fin nyinflyttad brasilianare.  Känns bra när man kan hjälpa till. Jag och den andra SS-tjejen tog spåris hem och blev sedan sittandes under stjärnorna ett tag för att prata om kärlek och lust.

Merparten av lördagen spenderade jag i mitt eget eminenta sällskap och hamnade efter en promenad i slottsskogen med skön musik och en god bok. På kvällen kom MM över och vi blev sittandes på min klippa i 4-5 timmar och pratade om livets mysterier. Verkligen en helt fantastisk kväll med en rosafärgad himmel och staden som glittrade under ens fötter. Sallad och vatten för mig medan MM sörplade rosé. Efter ytterligare två timmar hemma hos mig för att diskutera musik fick jag sedan min välbehövliga skönhetssömn och har nu stigit upp till ännu en fantastisk dag.

Har faktiskt tagit och invigt mina vandrarkängor idag!

Fick inte sovit så mycket i natt, låg och hade lite småångest över en fadäs jag gjorde på jobb igår… skickade iväg ett viktigt mail till fel person… Fick ett telefonsamtal av vederbörande som fått mailet när jag satt och käkade med ”lillbrorsan” på Caleo. Efter det smakade varken kycklingfilé eller vin gott, detta trots att lillbrorsan bjöd…

Har däremot haft en bra dag idag. Tog vara på lunchen genom att äta min sallad ute i solen medans jag satt och bubblade i telefon med ena halvan av hamntrean. (En del tar verkligen sitt jobb seriöst och ligger vid poolen och skvalpar hela dagen… näää jag e inte bitter, haha...) Efter ett väldigt lyckat kundmöte i Borås och med ett smil upp till öronen fick jag även bubblat av mig till kloksyrran som berättade att det går att återkalla skickade mail som inte blivit lästa. Tänk vad bra, nu har jag lärt mig något nytt inför framtida snedsteg. Man lär sig något nytt varje dag… En procent om dagen… Halvägs hem från Borås kände jag att solbehovet kom i kapp och jag svängde därför av på obestämd destination och tillbringade ännu en timme bubblandes i telefon med ansiktet mot solen. Jag pratar kanske lite väl mkt i telefon, men jag har blivit bättre… jag använder headset… En procent om dagen…

Väl tillbaka i Göteborg svängde jag hem om med bilen, bytte om och drog på mig mina nya vandringskängor. Efter att ha parkerat bilen vid jobb tog jag den långa uppförsbacken hem i rask takt. Kändes i benen rejält kan jag säga. Inte van att bära tunga kängor, men det skall det bli ändring på… En procent om dagen… märker att jag börjar bli tjatig… men det e bara för att jag skall uppmärksamma mina små förändringar som är till det bättre. Däremot tog lillpågen K snabbt ner mig på jorden då han skröt om sina bravader, 20 kilometers löprunda i Skatås. Jaja... en dag... ähh varför ljuga... jag kommer aldrig fixa det...

Frågan som cirkulerar i mitt huvud just nu är om jag skall vara lika duktig som min kära systravän fröken S och börja med LCHF-dieten. Det vill säga inga kolhydrater och socker utan istället mer protein och fett. Jag var ju utan socker i två månader för ett tag sedan, så det vet jag att jag kan fixa. Värre är det med kolhydraterna… och framförallt de som finns i alkohol. Bara tanken på att inte kunna få sörpla rosévin i värmen får mig att fundera på om jag kan fixa detta. Men när S frågade mig om jag verkligen ville sitta kvar med en öl i handen på botten av kebnekaises fot och skåla till de andra när de skall bestiga berget så fick det mig att tänka efter ett varv igen. Jag borde fan fixa detta! Än så länge är det dock bara en tanke som håller på att gro… En procent om dagen… 

En härlig låt dagen till ära...

En procent om dagen...

Jag är en person som ständigt vill utvecklas... det kan gälla allt från att bli bättre på att ta hand om mig själv till att vara där för andra. Jag vill oftast göra snabba förändringar direkt men vet att det oftast krävs både tid och tålamod. 

Om ungefär ett år skall jag bestiga Kilimanjaro, ett berg på 5895m beläget mellan Kenya och Tanzania. Jag är oerhört otränad och börjar flåsa bara jag tar mig upp för trapporna på tredje våningen på jobb. Jag har dessutom lagt på mig en hel del extra kilo och lever i princip på micromat och powerbars och dricker på tok för lite vatten. Det senaste 2 åren har min träning långt ifrån varit prioriterad och fenomenet knubbsäl ligger nära till hands... Min erfarenhet av bergsbestigning är näst intill obefintlig... det närmaste jag kan härleda till är en djungeltreekingen i norra Thailand 1999... vaaaa.... 1999... det är ju 10 år sedan! Som sagt jag har lite att jobba med...

När jag ser vad jag har framför mig känns resan mot toppen väldigt långt bort. Som ett delmål skall jag redan nu i sommar, läs slutet av augusti, bestiga Kebnekaise. Det är redan om två månader och det enda jag åstadkommit hittills för att nå målet är att införskaffa ett par vandrarkängor... Jag har känt mig ganska stressad över det här ett tag och desto närmare resan jag kommer desto mer skjuter jag upp mina "måsten"...

Men finns det egentligen några måsten och behöver jag verkligen göra alla förändringar på en dag för att nå målet? En numera god vän till mig, som jag konstigt nog aldrig träffat, har haft liknande funderingar och vi har pratat om att tillsammans sporra varandra för bättre leverne. Han, låt oss kalla honom norrmannen, skrev för ett tag sedan till mig en lång utläggning kring varför man inte behöver göra en 100 % förändring på en gång utan att det räcker med att göra 1 % förändring om dagen för att åstadkomma oerhörda resultat på ett år. Han skrev något om att 1 % om dagen innebar 6000 % om året... fast jag anser mig vara hyfsat bra på matte får jag inte riktigt ihop den ekvationen... men det låter ju bra =)

Det är i alla fall detta som sporrat mig till att starta denna blogg. Jag vill göra små förändringar varje dag... och det bästa av allt är att "En procent om dagen..." räcker långt!

Denna blogg kommer dock INTE att bli en tränings/kost blogg, utan inläggen kommer att pendla mellan att handla om de mest triviala småsakerna i livet som att välja rätt tandkräm till funderingar kring varför jorden egentligen är rund... eller om den verkligen nu är det... ja ni förstår...  små saker kan leda till stora tankar och stora förändringar =)

Jag ser mig själv som smått bipolär i min personlighet, ena dagen kan jag skratta non stop och känna mig som den lyckligaste människan på jorden och i dessa stunder tror jag mig kunna bestiga berg utan problem. Andra dagar känns betydligt mer tunga och det är då dimman ligger så pass tät att jag inte ens kan ta första steget... kanske för att målet känns så långt bort. Men om jag istället inser att många små steg på vägen, En procent om dagen…, så småningom leder till toppen så kanske resan blir mindre tung…

En vacker låt på vägen mot toppen...