Tankar i natten...

Befinner mig i Malmö, halvsittandes i syrrans soffa… klockan är över fyra på morgonen och min första semesterdag har nått sin ände... och jag har svårt att somna...

Det är alltid likadant när jag kommer till Malmö… det är med blandade känslor jag är här. Oftast är det mycket tankar som kommer upp, på det förflutna såväl som på vad framtiden kan ha i sitt sköte.

Min reflektion går tillbaka på det senaste ett och ett halvt åren som har passerat:

• Jag har brutit upp från ett sex år långt förhållande med ett konstaterande att det inte går att bygga på något som förvandlats till ren vänskap.
  
• Jag har sålt vår lägenhet, det som varit mitt hem de senaste fem åren… tragiskt nog den längsta tid jag bott på ett och samma ställe.
  
• Jag har tillbringat tre månader som inneboende hos Vitsippan, tjejen som jag delade boende med för över tio år sedan nere i Israel.
•  Jag har avslutat min utbildning och slutfört min magisteruppsats dock med en vetskap om att en metodtenta kvarstår, fem futtiga poäng från en magister.
• Jag har fått ett arbete, mitt första arbete som ”akademiker” och därmed lämnat en studietid med fem och ett halvt år bakom mig.
• Jag har valt att stanna i Göteborg och ge denna stad som jag börjat kalla mitt hem en andra chans, detta med en kluven känsla då Malmö alltid kommer att definieras som mitt första hem.
• Jag har köpt min femte bostadsrätt och det genom att ha påbörjat en vansinnig budgivning nere från Malmö innan jag ens sett lägenheten.

Till alla de förändringar som skett i mitt liv de senaste åren har det även varit en mentalt tung tid med en hel del oroligheter både inom familjen och bland mina vänner.  De senaste en-två månaderna har jag dock haft en tid av mindre bekymmer runt omkring mig och jag har gett mig själv utrymme att få bara ta vara på mig själv och mitt välmående.  Jag har sett till att ta de där ensamma stunderna, oftast nattetid som nu, där jag lyssnat på härlig musik, läst en god bok eller bara försökt koppla av och samla energi.  Jag började känna mig full av hopp och energi tills för en vecka sedan…

Jag blev kontaktad av en person från mitt förflutna som sökt upp mig på facebook. En person som åsamkat mig mycket tråkiga minnen i barndomen. Det värsta är att jag inte vet om mina föreställningar från denna tid är korrekta eller ej, kanske har personen endast verkat som syndabock för att skydda mig från att hata personer jag älskar. Hur som helst åsamkar minnena mig smärta och rör upp massa gammalt slagg från sjöbotten som jag föredragit ligga kvar.  Att ytterligare två tunga familjeangelägenheter dykt upp under de senaste 24 timmarna gör inte det hela lättare. Jag vet att man brukar säga att man inte får mer än man klarar av, men just nu känns det ganska tungt… Någonstans inom mig hoppas jag dock att det stämmer. För kanske är det därför jag haft en tid av glädje och mycket lugn, för att jag skall bli mer rustad för vad som komma skall…